Hej alla fina! Hoppas ni har firat in det nya aret kungen basta metod! Personligen inneha jag varit i fjallstugor med radioskugga sa det blev en valbehovlig internetpaus. Innan jag visar er bilder fran mina fjallaventyr sa tankte sjalv replikera gallande en kommentar sjalv fick som lyder sa har:

“Jag tycker ocksa det ar makalost fager att lasa om foralskelser och karlek! Men sjalv inneha dock alltid undrat hur det gar till nar man traffar nya partners sa flinkt efter ett uppbrott, darfor att sjalv sjalv aldrig riktig inneha lyckats med det. Brukar oftast skrida runt och vara lag och uppriven ett enormt bra tag. Tro att vissa bara inneha tur helt enkelt!”

Vet du? sjalv inneha samt alltid undrat ovan det arme… inneha gatt runt med hjartesorg atskilliga ganger och ej forstatt mej pa folk som kan skrida fran en karlek till en annan. Det tar ju tid att slam! Det tar epok att hitta ater till sig jag! Epok att tordas ana pa nagot igen… Och jag inneha alltid tankt att det ar sa relevant att ta den dar tiden efter en relation. Men av och till blir det inte riktigt som en tankt sig, ibland blir det inte efter ens egen regelbok.

Darmed inte sagt att det varje lindrig

Jag kan ju ej knysta for all, men i karna fall sa hade jag bearbetat uppsyn forra relation valdigt lange. Den hade varit valdigt svar under en lang tid och inom mig hade sjalv gjort slut manga ganger ifall christian filipina länk, men stadse hittat en orsak till att ej bega det gallande precis. Hittat orsaker till att kampa en aning till, ge det nagra chanser till. Att forolampa nagon ar det svaraste som finns, att bli hast ar svart, speciellt nar det fortfarande finns foremal som ar fina med relationen. I uppsyn senaste relation var jag raddhagad, vilket gjorde att jag drog ut gallande det hejdlost lange. Men detta gjorde att jag varje grymt klar med relationen nar den bra tog slut.

Tiden da man blir sin speciell upprepa

Nar jag tankte kvar varat uppbrott sa tankte jag att jag skulle besta singel lange, som sjalv alltid tanker ar det basta nar man utfor slut. Men den arme gangen blev det ej som sjalv tankte. Pro jag gick gallande en hogtid. Borjade konversera med en person och helt abrupt varje det som ifall allt foll kungen position. Det kandes som ifall sjalv hade kant honom hela mitt liv, som att han varje svaret kungen allihopa fragor sjalv stallt mig i genom aren. Och det fanns inte nagon nodbroms att dra i. Jag hade blivit helt och hallet head over heels dodsforalskad spann forsta ogonkastet, och allihopa regler man bor anordna sig till var som bortblasta.

Sjalv madde grymt knas over att det gick sa flinkt med tanke gallande att sjalv sarade an djupare pa det sattet. Sa i en fullkomlighet varld hade det varit bra med lite epok emellan, men det enda man inte kan styra ovan ar kanslor. Man sarar, och man blir ledsen, sa obarmhartigt ar livet av och till. Uppsyn storsta trost ar att jag antaga att det finns nagon fras, och att jag antagande att det blir bra forut allihopa i slutandan. Alltemellanat tar det epok och ensamhetskanslan ar overvaldigande. Emellanat gar det flinkt, och nog utfor det ont pro nagon annan da. Sa jag vet ej om det koper ifall svang, ifall man traffar nagon valdigt flinkt, det handlar formodligen om var man ar i livet. I karna fall varenda sjalv hejdlost redo (aven om det utat sett sag konstig ut). Vi lever vara leva for forsta gangen (vad sjalv vet) och vi lar sa lange vi lever. Nar det kommer till karlek ar det omojligt att aldrig producera felsteg, att alltid besta all till lags, tillika om man beredvilligt onskar sa. Det enda vi i sjalva verket kan lyssna kungen nar det kommer till kanslor ar oss sjalva. Kungen nagot vis antagande jag det blir bra enar, aven om vagen dit kan plocka en oskadd bit omvagar.